Nu har jag sagt det, och det känns inte alls bättre. Jag har ont som fan och jag har en mega stor tomhet inom mig nu. Gjorde jag rätt egentligen? Nej, eller kanske? Inte när jag tänker på allt som hänt de gånger han sårat (fast han inte ens själv tänkt på det). Men på något vis så är de inte de gångerna jag tänker tillbaka på utan bara de gånger då jag var lycklig och jag kännde mig älskad. När vi kramades när jag låg nära honom och när vi hade sex. Jag älskar honom jättemycket och jag skulle kunna göra mycket för honom, men vad hjälper det när inte han är beredd att förändra. Vill bara att han ska höra av sig och säga att han inte vill att det ska vara över. Jag vill ju inte det. Allt kändes så jäkla perfekt när vi var tillsammans? Eller var det bara jag som tyckte det?

Har telefonen fem cm från mig ifall han skulle skicka ett mess eller ringa. Men det kommer han förmodligen inte att göra, kanske tycker han att det är skönt att slippa mig. Jag sa ju iaf till honom att detta skulle bli svårt för mig och att jag kanske inte kunde låta bli att höra av mig. Hur kan han låta bli att höra av sig till mig? Älskade han inte mig?

Jag vågar inte messa fast det är vad jag vill. Jag vill att han ska komma och hålla om mig. Jag kommer aldrig att känna mig så hel igen som jag gjorde med honom. Vill att detta bara ska vara en mardröm. Jag kan inte vara utan dig, det räcker med den tid du ger mig bara du inte lämnar mig.

Snälla säg något var inte bara tyst.........