Jag är stark. Om du bara visste vad du har missat. Hoppas du mår förjävligt. Du kommer aldrig att få mig igen. Ditt misstag. Hur mycket jag än älskar dig. Du har verkligen sårat mig. Alla mina drömmar. Alla våra drömmar. Sveket. Sviken. Vet att du saknar det lika mycket som jag. Det vi hade var perfekt. Aldrig igen, Sårat. Sårad. Alla ord. Orden. Meningarna. Skratten. Kärleken. Spelet från din sida. När du ser mig, när jag finns i dina ögon. Hånskratt. Förlorat. När du tystnar, när du vänder dig från mig.  Jag är stark.

Vet inte vad det är med mig, känner en sån tomhet. Känns inte bra alls,vet inte var jag vill ha min kropp?

Orkar inte höra ett enda ord om Alla hjärtans dag mer. Får sitta här hemma ensam i tystnaden. Jag trodde att jag skulle få ett mess iaf idag, även om han nu har bestämmt sig så kan väl inte känslorna bara ta slut sådär. Men tydligen!!! Det är väl bara jag som är onormal som inte kan sluta tänka på honom och allt vi har gjort. Jag vet faktiskt inte hur jag ska släppa det för tro mig det är vad jag vill. Jag orkar inte ha honom kvar i huvudet. Jag får låtsas att han är död det kanske hjälper mig att glömma. Det känns som om min själ har sprungit från mig, inte ens den vill stanna hos mig. Jag måste vara en fruktansvärt hemsk person. Och det kanske är bättre att jag dör.......

Det är inte rättvisst. Varför? Vad har hon som inte jag har, som är så märkvärdigt? Varför? Vad är det för fel på mig? Sötnäsan? Ja det skulle väl vara det då.

Nu har jag sagt det, och det känns inte alls bättre. Jag har ont som fan och jag har en mega stor tomhet inom mig nu. Gjorde jag rätt egentligen? Nej, eller kanske? Inte när jag tänker på allt som hänt de gånger han sårat (fast han inte ens själv tänkt på det). Men på något vis så är de inte de gångerna jag tänker tillbaka på utan bara de gånger då jag var lycklig och jag kännde mig älskad. När vi kramades när jag låg nära honom och när vi hade sex. Jag älskar honom jättemycket och jag skulle kunna göra mycket för honom, men vad hjälper det när inte han är beredd att förändra. Vill bara att han ska höra av sig och säga att han inte vill att det ska vara över. Jag vill ju inte det. Allt kändes så jäkla perfekt när vi var tillsammans? Eller var det bara jag som tyckte det?

Har telefonen fem cm från mig ifall han skulle skicka ett mess eller ringa. Men det kommer han förmodligen inte att göra, kanske tycker han att det är skönt att slippa mig. Jag sa ju iaf till honom att detta skulle bli svårt för mig och att jag kanske inte kunde låta bli att höra av mig. Hur kan han låta bli att höra av sig till mig? Älskade han inte mig?

Jag vågar inte messa fast det är vad jag vill. Jag vill att han ska komma och hålla om mig. Jag kommer aldrig att känna mig så hel igen som jag gjorde med honom. Vill att detta bara ska vara en mardröm. Jag kan inte vara utan dig, det räcker med den tid du ger mig bara du inte lämnar mig.

Snälla säg något var inte bara tyst......... 

I've been crushed, beaten down
And I'm frozen to the ground
Like a fool, I've trusted you
Still I'm hopelessly in love
I never thought that I would be this helpless
I can't believe I'm giving in for you,
I've been crushed, I've had enough

Now I wanna leave but I'm lost
So now I can't break away
Although I've made up my mind
My heart is refusing me

Me for you
And you for me
It was us against them all
But slowly it came to me
We were underneath it all
I never thought that you could be this reckless
I can't believe you're doing this to me, 
Strip me down
I'm naked now

                                              Loreen

Du finns kvar men ändå inte.
Du kommer aldrig försvinna och bli en skugga.
Du finns inom mig men inte nära mig.

Minnena ler åt mig, de finns alltid kvar.

Vi reser nu i ensamheten men ändå tillsammans

Det känns lite sorgligt ikväll för jag vet att vi börjar närma oss slutet.

Slutet på våra träffar, slutet på det som fått mig att andas.

Slutet på en vacker dröm som aldrig kommer att bli verklighet.

Jag vill be dig att stanna upp i din vardag och tänka över vad som är viktigt för dig.

Jag har gjort det många gånger och jag får samma svar varje gång.

Det känns lite sorgligt ikväll för jag vet att vi börjar närma oss slutet.

Inte slutet på vår KÄRLEK men slutet att få träffa dig och känna dig i min närhet.

Jag mår inte bra, jag är ledsen, känner mig sviken och jag blir sårad allt för ofta, jag vet att du inte vill såra mig.

Men det blir ju så varje gång du lämnar mig för att köra hem till henne.

Jag är inte värd någon bättre men jag är värd din fulla uppmärksamhet på heltid.

Mina känslor är inte slut, min kärlek till dig är inte slut, mina drömmar är inte slut.

Men VI är SLUT

Nytt år nya löften eller? Nej inga nyårslöften detta året. Orkar inte lova något som jag vet inte kommer att hålla. Orkar inte bli besviken mer. Varken på mig själv eller på någon annan. Jag ska göra mitt bästa för mig själv och för min dotter. Andra kan stå där ute och försöka komma in men ni kommer inte att bli insläppta. Jag ska bygga upp en mur och låset ska sitta på insidan. Jag trodde verkligen på kärleken och för någon minut var den sann. Helt patetiskt men jag har aldrig känt en sån kärlek och passion som vi hade. När du rörde mig kändes det som om jag smälte. Vi hade samma drömmar och vi ville uppleva samma saker. Våra kroppar passade perfekt ihop, och sexet ska vi ju inte ens prata om, underbart, perfekt, passionerat. Jag skriver i dåtid, men det är fortfarande så. Jag älskar dig fortfarande lika mycket och våra kroppar passar fortfarande lika bra ihop, och du är fortfarande en  gift man. Du säger fortfarande att du älskar mig och att dina känslor är jättestarka för mig. Ibland tror jag dig ibland blir jag osäker. Snart ett år men ändå kvar på samma ställe. En god vän sa till mig "Man måste vara en speciell sorts människa för att klara av att vara den andra kvinnan och du är inte en av dem". Hon hade rätt jag är inte en av de som kan bygga upp sin tillvaro på längtan. Det gör ont att alltid behöva längta så otroligt mycket efter dig. Ibland får jag någon timme med total lycka tillsammans med dig, jag kanske borde vara tacksam för det jag får. Fast det hade nog varit bättre att vara olycklig hela tiden, så slipper man falla så hårt... Du ska veta att jag drömmer fortfarande om vår sommarstuga vid havet och att få vakna med dig på morgonen....