Nytt år nya löften eller? Nej inga nyårslöften detta året. Orkar inte lova något som jag vet inte kommer att hålla. Orkar inte bli besviken mer. Varken på mig själv eller på någon annan. Jag ska göra mitt bästa för mig själv och för min dotter. Andra kan stå där ute och försöka komma in men ni kommer inte att bli insläppta. Jag ska bygga upp en mur och låset ska sitta på insidan. Jag trodde verkligen på kärleken och för någon minut var den sann. Helt patetiskt men jag har aldrig känt en sån kärlek och passion som vi hade. När du rörde mig kändes det som om jag smälte. Vi hade samma drömmar och vi ville uppleva samma saker. Våra kroppar passade perfekt ihop, och sexet ska vi ju inte ens prata om, underbart, perfekt, passionerat. Jag skriver i dåtid, men det är fortfarande så. Jag älskar dig fortfarande lika mycket och våra kroppar passar fortfarande lika bra ihop, och du är fortfarande en  gift man. Du säger fortfarande att du älskar mig och att dina känslor är jättestarka för mig. Ibland tror jag dig ibland blir jag osäker. Snart ett år men ändå kvar på samma ställe. En god vän sa till mig "Man måste vara en speciell sorts människa för att klara av att vara den andra kvinnan och du är inte en av dem". Hon hade rätt jag är inte en av de som kan bygga upp sin tillvaro på längtan. Det gör ont att alltid behöva längta så otroligt mycket efter dig. Ibland får jag någon timme med total lycka tillsammans med dig, jag kanske borde vara tacksam för det jag får. Fast det hade nog varit bättre att vara olycklig hela tiden, så slipper man falla så hårt... Du ska veta att jag drömmer fortfarande om vår sommarstuga vid havet och att få vakna med dig på morgonen....