Vet inte vad det är med mig, känner en sån tomhet. Känns inte bra alls,vet inte var jag vill ha min kropp?

Orkar inte höra ett enda ord om Alla hjärtans dag mer. Får sitta här hemma ensam i tystnaden. Jag trodde att jag skulle få ett mess iaf idag, även om han nu har bestämmt sig så kan väl inte känslorna bara ta slut sådär. Men tydligen!!! Det är väl bara jag som är onormal som inte kan sluta tänka på honom och allt vi har gjort. Jag vet faktiskt inte hur jag ska släppa det för tro mig det är vad jag vill. Jag orkar inte ha honom kvar i huvudet. Jag får låtsas att han är död det kanske hjälper mig att glömma. Det känns som om min själ har sprungit från mig, inte ens den vill stanna hos mig. Jag måste vara en fruktansvärt hemsk person. Och det kanske är bättre att jag dör.......

Det är inte rättvisst. Varför? Vad har hon som inte jag har, som är så märkvärdigt? Varför? Vad är det för fel på mig? Sötnäsan? Ja det skulle väl vara det då.